.

Nu är min efterlängtade lilla prins äntligen här! Fredagen den 17/9-10 klockan 17.09 kom han till världen. Juan Valentino Perez Palma! Bråttom ut hade han också, hehe. Ska försöka göra detta så kortfattat som möjligt ..
Torsdag eftermiddag började värkarna komma igång lite smått, jag duschade för sista gången innan det var dags att bli mamma. Efter det gick jag och min stora älskling en promenad till centrum trots att jag hade ont men jag ville bara få tiden att gå. När vi kom hem var klockan så mycket som läggdags, men inte för min del. Kunde verkligen inte somna p.g.a smärtan, somnade lite lätt tillslut tidigt på morgonen, skönt med 2 timmars sömn i alla fall. Jag och min svägerska hade tänkt att gå och handla på morgonen men i samma veva som jag höll på att göra mig i ordning så tror jag att slemproppen gick (innan hade det bara kommit delar av den) den här gången var den blodig, jag ringde in till förlossningen men hon sa bara att det kan ta några dagar innan förlossningen startar. När jag pratade med henne så gick vattnet också och då sa hon att jag skulle åka in .. Jag började gråta och ända tankarna som gick i mitt huvud var: "Shit, jag är mamma snart!" jag sköljde av mig i duschen lite snabbt sen åkte vi och stannade förbi skolan för att hämta upp Elias. När vi kom in så gjorde dom ctg då dom mäter värkarna och bebis hjärtslag. Det kom in en barnmorska som skulle göra undersökning och när hon luktade på fostervattnet så tyckte hon att det inte luktade som det och då blev jag rädd och trodde att hon skulle skicka hem oss men när hon kände efter så var jag öppen redan 5 cm så då var det bara att bli inskriven.
Vi passade på att gå och handla på pressbyrån det första vi gjorde, coca cola, tuggummi, godis, tidning (kan säga att jag läste inte en ända sida) m.m. Tiden gick och jag åt också lunch medans jag fortfarande inte hade så jätte ont. Men efter lunchen började värkarna bli kraftigare och kraftigare, till slut fick jag hotpacks att ha på mage och rygg, vilket kändes skönt! Men det tog inte lång tid innan dom slutade hjälpa, barnmorskan ville att jag skulle testa lustgasen men jag var osäker och vågade inte riktigt men till slut så provade jag och aldrig igen säger jag bara! För några få sekunder så visste  jag inte äns vart jag var, så äcklig känsla .. Hur som helst, jag fick sätta mig på den där bollen för barnmorskan sa att den skulle öppna upp bäckenet lite lättare och då sa det bara pang, då satte krystvärkarna igång och det var då det gjorde som ondast. Fast tycker det är konstigt att det gjorde ont för nu när jag tänker efter så kände jag mig mest bara bajsnödig, haha. 16.55 orkade jag inte hålla mig längre då kände jag att det var dags, då fick jag äntligen börja krysta och 15 minuter efter så var han ju ute!
Finns ingen bättre känsla än när dom la upp honom på bröstet, kände liksom en varm och behaglig känsla i hela kroppen så jag ryser när jag tänker tillbaka på det. Det var absolut bästa dagen i mitt 17 åriga liv, så himla underbart! Det går inte att beskriva mer. <3 /Jennifer.

Min älskade son. <3



Tack till min stora älskling för ditt stöd! Jag älskar dig över hela mitt hjärta och tack även till svägerska som också var ett stort stöd under det hela! <3